Begäran om utredning av likvärdigt skydd för etniska svenskar och kristna vid hatbrott och hets mot folkgrupp
Från: Riket
Riket begär att regeringen och berörda rättsvårdande myndigheter utreder och tydliggör hur bestämmelserna om hets mot folkgrupp och hatbrott ska tillämpas när hot, missaktning och religiöst eller politiskt motiverade angrepp riktas mot etniska svenskar och kristna.
Vår utgångspunkt är enkel:
Så länge Sverige har lagstiftning som särskilt skyddar grupper mot hets och hatbrott ska detta skydd tillämpas likvärdigt, oavsett vilken skyddad grupp som utsätts och oavsett gärningspersonens bakgrund eller religion.
Bakgrund
Bestämmelsen om hets mot folkgrupp i 16 kap. 8 § brottsbalken omfattar bland annat grupper definierade genom nationellt eller etniskt ursprung samt trosbekännelse.
Det innebär att lagstiftningen inte endast är avsedd att skydda minoritetsgrupper. Även människor som angrips därför att de är etniska svenskar eller kristna måste kunna omfattas när lagens övriga förutsättningar är uppfyllda.
Riket efterfrågar därför ett tydligt klargörande av hur detta fungerar i praktiken.
1. Hat och missaktning riktad mot etniska svenskar
På internet, i offentlig debatt och i andra sammanhang förekommer uttalanden där människor angrips uttryckligen därför att de är svenskar.
Det kan exempelvis röra sig om systematiskt nedsättande uttryck om ”svenskar” eller ”svennar”, uttalanden om att svenskar ska fördrivas eller underordnas samt hot och andra angrepp där svensk nationell eller etnisk tillhörighet är en uttrycklig del av motivet.
Vi begär ett klargörande av:
- Under vilka omständigheter kan offentligt spridda uttryck av hot eller missaktning mot etniska svenskar utgöra hets mot folkgrupp?
- Kan svensk nationell eller etnisk tillhörighet utgöra den skyddade grund som avses med ”nationellt eller etniskt ursprung”?
- Hur ska polis och åklagare bedöma andra brott där motivet är uttrycklig fientlighet mot den utsattes svenska ursprung?
- Säkerställs i praktiken att ett svenskfientligt motiv registreras och beaktas på samma sätt som motsvarande fientliga motiv riktade mot andra etniska eller nationella grupper?
2. Hat och hot riktade mot kristna
Kristen trosbekännelse omfattas av samma lagstiftning som andra trosbekännelser.
Vi begär därför ett klargörande av hur bestämmelsen tillämpas när offentliga uttalanden riktas mot kristna som grupp.
Det gäller särskilt uttalanden som:
- hotar kristna,
- uppmanar till våld eller förföljelse mot kristna,
- uttrycker grov missaktning mot kristna som grupp,
- rättfärdigar våld mot människor därför att de är kristna,
- eller på annat sätt använder människors trosbekännelse som grund för hot eller angrepp.
Principen måste vara densamma oavsett vilken religion gärningspersonen själv tillhör.
3. Religiösa texter, predikningar och uppmaningar
En särskild fråga gäller religiösa uttalanden där texter eller religiösa läror används för att rättfärdiga hot, våld, förföljelse eller grov missaktning mot andra grupper.
Riket begär inte att en religion eller religiös skrift ska kriminaliseras som sådan.
Däremot måste religionsfriheten kunna skiljas från konkreta uttalanden som under vissa omständigheter kan falla inom det straffbara området.
Vi önskar därför ett uttryckligt rättsligt klargörande av följande fråga:
Under vilka omständigheter övergår ett offentligt framförande av en religiös text eller religiös lära från skyddad religionsutövning och yttrandefrihet till straffbar hets mot folkgrupp när framförandet hotar, uttrycker missaktning för eller används för att legitimera våld mot kristna, judar, etniska svenskar eller andra skyddade grupper?
Detta bör gälla lika för alla religioner.
4. Jihad och religiöst motiverat våld
Begreppet jihad används med olika innebörd och kan därför inte bedömas isolerat från sitt sammanhang.
Det finns emellertid en fundamental skillnad mellan att diskutera en religiös lära och att inför en publik förespråka eller legitimera våld mot människor på grund av deras trosbekännelse eller etniska/nationella tillhörighet.
Vi vill därför veta hur svenska myndigheter ska agera när exempelvis en predikant, organisation eller annan person:
- förespråkar väpnad kamp mot människor med en viss trosbekännelse,
- beskriver kristna, judar eller andra grupper som legitima mål för våld,
- uppmanar människor att angripa eller fördriva sådana grupper,
- eller använder religiösa texter för att legitimera sådana handlingar.
Religiös motivering får enligt vår mening inte innebära ett svagare rättsligt skydd för den grupp som hotas.
5. Uttalanden om att ta över Sverige
Riket efterfrågar också en tydligare gränsdragning beträffande uttalanden om att genom religion, våld eller tvång ”ta över Sverige”.
Ett allmänt politiskt eller religiöst påstående måste naturligtvis skiljas från ett konkret hot.
Men när ett sådant budskap kombineras med exempelvis krav på att svenskar, kristna eller andra grupper ska underordnas, fördrivas, utsättas för våld eller fråntas sina rättigheter uppstår en annan rättslig situation.
Vi begär därför vägledning kring när sådana uttalanden kan passera gränsen till hets mot folkgrupp eller annan brottslighet.
6. Likabehandling
Den principiella frågan är större än enskilda religioner och grupper.
Om följande uttalande skulle vara brottsligt när grupp A utsätts:
Grupp A ska fördrivas, angripas eller dödas.
ska motsvarande uttalande inte behandlas mildare enbart därför att det riktas mot grupp B.
Samma princip ska gälla när angreppet grundas på religion eller nationellt eller etniskt ursprung.
Riket anser därför att staten bör säkerställa att rättstillämpningen är konsekvent och symmetrisk.
7. Vad vi begär
Riket begär att regeringen och berörda myndigheter:
- klargör att etniska svenskar kan omfattas av skyddet beträffande nationellt eller etniskt ursprung när lagens förutsättningar i övrigt är uppfyllda,
- klargör att kristna omfattas av skyddet beträffande trosbekännelse på samma villkor som människor med andra religioner,
- redovisar hur hatbrott med svenskfientliga respektive kristendomsfientliga motiv registreras och bedöms,
- utreder om det finns skillnader i hur motsvarande gärningar mot olika grupper upptäcks, utreds, åtalas och lagförs,
- tar fram tydligare vägledning för religiöst motiverade hot, våldsuppmaningar och uttryck för missaktning,
- klargör var gränsen går när religiösa skrifter eller läror används för att legitimera våld eller förföljelse mot en skyddad grupp,
- säkerställer att polis och åklagare tillämpar samma juridiska kriterier oavsett vilken etnisk, nationell eller religiös grupp som utsätts,
- samt överväger förändringar av lagstiftning, riktlinjer och statistik om dagens system inte säkerställer denna likabehandling.
Avslutning
Riket efterfrågar inte särbehandling av svenskar eller kristna.
Vi efterfrågar likabehandling.
En lag som skyddar människor mot hot, hets och hat på grund av deras ursprung eller religion måste tillämpas med samma principiella måttstock när den utsatte är muslim, jude, kristen, svensk eller tillhör någon annan skyddad grupp.
Om så inte sker riskerar lagstiftningen att förlora både legitimitet och allmänhetens förtroende.
Vi önskar därför ett skriftligt svar på frågorna ovan samt besked om regeringen eller berörda myndigheter avser att vidta några ytterligare åtgärder.
Riket